Svenska medborgares hälsa offras i sjukdomar som går att bota

Sjukskrivningarna ökar trots att det blir svårare att bli godkänd av Försäkringskassan. År 2005 kostade detta samhället 37 miljarder kronor. Idag är vi uppe i 62 miljarder och det ökar ständigt. I samma takt har fästingarna brett ut sig i Sverige och mer än hälften av dem bär på en eller flera infektioner. Vi står inför en epidemi som kan hävas med rätt kunskap, behandling och förebyggande verksamhet.

Idag kan man bli frisk från borrelia och co-infektioner (bakterier, parasiter, virus (undantag svår TBE)) bara man får adekvat behandling i rätt tid och i tillräckligt lång tid.

Det finns bra behandlingsprotokoll bestående av antibakteriella, antivirala och antiparasitära läkemedel och annan behandling utomlands. Dessa behandlingsprotokoll används inte inom sjukvården i Sverige.

Istället lider många medborgare av en massa symtom! Symtom som sjukvården inte klarar av att utreda eftersom testerna inte finns i Sverige. Patienterna bollas mellan olika avdelningar på sjukhusen där ingen vill ta ansvar för diagnos eller behandling.

Varför väljer den s.k. borreliaexpertisen i Sverige att blunda för detta och låta medborgare gå sjuka? De väljer att ignorera internationell forskning och fastän de är medvetna om att de svenska testernas opålitlighet fortsätter de att använda dem. Detta fastän det finns bättre utvecklade tester från USA, Tyskland och Finland.

Flera patienter hamnar under diagnoser som t.ex. ME/CFS diagnos där man skall utreda att personen inte har borreliainfektion. Då man väljer att använda ett osäkert test så kan man aldrig utesluta det ordentligt. Hur många med ME/CFS diagnos har egentligen fästingburna infektioner som de kunde bli bra ifrån? Andra diagnoser som ofta förekommer vid fästingburna infektioner är fibromyalgi, MS, Parkinson, utmattningsdepression, psykiska problem mm.

Samhällsklimatet har förändrats och de medborgare som är sjuka och har en massa symtom och inte klarar av att arbeta pga. dessa får idag inte sjukpenning eller permanent sjukersättning (sjukpension) vilket de förr fick.

Nu ska de ut och arbeta. Det klarar de inte med obehandlade långdragna infektionssjukdomar i kroppen, så de hamnar idag mellan stolarna. Deras liv och deras familjers liv och ekonomi slås i spillror.

Det tragiska är att de inte hade behövt hamna där om de fått rätt hjälp. Men i Sverige med de tester som används hittar man inte ens 50 % av borreliafallen och många av de andra 20-30 fästingburna sjukdomarna har man inte tester för här. Detta är något som de flesta läkare är fullkomligt medvetna om men de är hindrade att behandla eftersom det inte finns prover att gå efter.

Detta kostar inte bara medborgares liv utan det kostar samhället enorma pengar när man inte botar sina sjuka medborgare så att de istället för att vara sjuka kan vara ute i samhället arbeta och betala skatt.

Är det då för sent? Nej, vi har sett de som haft långdragna fästingburna infektioner i 5-15 år som kommit tillbaka till jobb efter adekvat behandling utomlands. En behandling som är anpassad för individen vilket då ställer den svenska sjukvården på ända, då inte en behandling passar alla.

Vi behöver ett lyft inom läkarkåren där inte läkemedelsbolagen skall lägga sig i. Vi måste lita på våra läkares egna förmågor att kunna ta kloka beslut med hjälp av rätt kunskap. Svenska sjukvården måste även öppna upp sig för internationell forskning och inte envist försöka hävda sig innan det skall godtas i landet. Vi behöver en sjukvård som ser till hela människan och inte behandla symptom utan även orsaken bakom.

Vi i Borrelia och TBE föreningen i Sverige efterlyser politiker, läkare och andra som vågar stå upp för patienterna med en nyfikenhet på kunskap och civilkurage att göra det rätta.